Svensk ordbok 2009, webbversion
kink
`
a sig
verb
kinkade kinkat
kink·ar
●
bilda oönskade bukter eller knutar
om lina, rep, vattenslang e.d.
kinka sig
sedan 1887
Subst.:
vbid1-885479
kinkande
,
vbid2-885479
kinkning